© 2014 Nositeten.se. Allt innehåll på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Följ oss gärna på sociala medier

<script>

  (function(i,s,o,g,r,a,m){i['GoogleAnalyticsObject']=r;i[r]=i[r]||function(){

  (i[r].q=i[r].q||[]).push(arguments)},i[r].l=1*new Date();a=s.createElement(o),

  m=s.getElementsByTagName(o)[0];a.async=1;a.src=g;m.parentNode.insertBefore(a,m)

  })(window,document,'script','//www.google-analytics.com/analytics.js','ga');

 

  ga('create', 'UA-57118175-1', 'auto');

  ga('send', 'pageview');

 

</script>

 

 

  • Nositeten på Facebook
  • Nositeten på Instagram

October 8, 2019

September 30, 2018

September 13, 2018

August 28, 2018

October 12, 2017

Please reload

Senaste inlägg

Vad är en bra träning?

February 21, 2017

1/1
Please reload

Utvalda inlägg

Pisslukt och pissväder

September 4, 2017

För en tid sedan blev jag kontaktad av en kvinna som hade problem med råttor. Kvinnan undrade om inte Agnes skulle kunna vara till hjälp i jakten på den unkna lukten. Hon hade haft två olika sanerings/skadedjursbekämpningsföretag till sin hjälp tidigare, men ingen av dem hade kunnat komma tillrätta med odören. Båda företagen var dock överens om att det inte var fråga om någon död mus eller råtta, nej båda var rörande överens om att lukten hade att göra med toalettbestyr från råttornas sida. Det rörde sig om pisslukt helt enkelt.

 

Jag förklarade för kvinnan i telefonen att ingen av mina hundar var tränade på att söka efter råttor, och att jag verkligen inte skulle kunna garantera något resultat av ett sök. Dessutom ville jag i så fall säkerställa att det kunde göras riskfritt för hundarna innan. Kvinnan som vi kan kalla UG (UppdragsGivare), lät sig inte avskräckas och var fortsatt intresserad.

 

UG fick i uppdrag att kontakta saneringsfirmorna för att säkerställa att deras tidigare insatser i krypgrund, inte på något sätt utgjorde en fara för hundarna (som ej skulle söka i krypgrunden utan bara inomhus/utomhus). Det bekräftades att det inte fanns någon fara och därmed beslutades det att vi skulle göra ett försök. 

 

Sökets syfte var att försöka se om vi kunde lokalisera var lukten kom ifrån, lite mer exakt än vad mänskliga nosen kunde.

 

Eftersom både Agnes och Aslan är terriers med "råttsökargener", vana att söka och med en förare van att läsa hund, fanns det en liten chans att deras "reptilhjärna" skulle klicka in och iaf ge oss ledtrådar, ledtrådar som skulle kunna minimera saneringskostnader.

 

Vi kom överens om dag och tidpunkt då söken skulle genomföras och det var dagens datum klockan 13:00. I tiden fram till idag har jag gått och klurat lite på hur jag bäst skulle lägga upp söken för att kunna vara till hjälp. Jag kom ganska tidigt fram till att det bästa vore att göra sök från utsidan av huset först, notera om det fanns något intresse från hunden för någon viss plats och sedan göra ett sök invändigt i huset för att i bästa fall få en matchning mellan intresseområden. Därefter skulle jag söka med hund nummer två och se om jag fick några överensstämmelser mellan de båda hundarna, dvs om hund 1 och hund 2 var intresserade av samma ställen.

 

Så vaknade jag imorse till den stora råttsökardagen som visade sig från sin allra regnigaste sida. Mindre optimalt. Agnes ogillar regn och Aslan hatar det. Själv befinner jag mig någonstans mitt emellan... Nåja, vädret kan man ju inte göra så mycket åt, det är bara att gilla läget liksom...

 

Vi, Agnes, Aslan och jag satte oss i bilen och tog sikte på Djurgården där UG's fastighet ligger och alla vi tre var iförda regnkläder. Väl där möttes vi upp av UG samt saneringsfirmans representant. Jag bad om att få titta på sökområdet innan så jag kunde säkerställa att sökområdet var ofarligt för hundarna att söka i, att det inte fanns vassa föremål eller annat som de kunde göra sig illa på, samt för att se om jag skulle behöva förändra min plan för söken.

 

Jodå, säkert var det, men förändring av sökplanen blev det. Jag hade tänkt söka ute först och inne sen, men eftersom det var så lerigt ute vilket skulle göra tassarna geggiga, ville jag söka inne först för att inte skita ner så mycket. Dessutom var inte den förmodade doftkällan lika nära yttervägg som jag hoppats på, så någon exakt matchning mellan innevägg/utevägg skulle vi inte kunna förvänta oss.

 

Jag hade bestämt att Agnes skulle få vara den som sökte först, inte för att det har någon betydelse för hundarna, de är vana att starta sök växelvis med varandra och är inte intresserade av att spåra varandra, men jag hade en lite större tilltro till att Agnes skulle kunna klara uppgiften något bättre än Aslan, så därför valde jag att starta med henne.

 

Jag hämtade Agnes och satte henne att söka i köket först, där det fanns ett underskåp som det luktade konstigt från, det hade jag själv känt. Eftersom Agnes inte visste vad hon skulle söka efter så gav jag inget kommando, använde inga arbetstecken, utan lät henne bara självständigt sniffa runt. Jag öppnade underskåpet och hon gick in där och sökte noga av hela utrymmet. Jag såg på henne att hon reagerade på doften som var där, blev lite skärpt och vaksam. Därefter bad jag henne att söka i riktning mot ytterväggen. Inga reaktioner alls där. Det fanns en trapp i hallen som gick direkt ovanför det misstänkta underskåpet, så jag bad henne att söka där. Ingen reaktion.  Underskåpets bakersta sida vätte mot ett vardagsrum, bad henne söka av den väggen. Ingen reaktion.

 

Nu var det dags för utomhussöket. Jag satte henne att söka en bit bort från det misstänkta området, för jag ville att hon inte skulle bli styrd eller påverkad av mig att söka på någon särskild plats. Agnes satte fart och höll först till höger, en bit ut från väggen, sen sökte hon sig mot väggen och mot bakgården bortre hörn. Hon markerade en plats där en död gigantråtta legat för några dagar sedan enligt UG. Hon visade tydligt att råttorna kommer in på tomten i det bortre hörnet. Sen markerade hon två olika ställen på väggen, båda rakt utanför köket. Den första markeringen var ca 30 cm upp och den andra var i markplanet där det såg ut att finnas ett litet hål. Enligt UG har det tidigare suttit en dörr där, men den hade spikats igen.

 

Så var det Aslans tur. Jag hade verkligen inga förväntningar på någon av hundarna, minst av allt honom. Tänk så fel man kan ha! Han sattes ned i köket och så skulle han få göra som han kände för. Han gick genast till underskåpet. Jag öppnade underskåpet och han sökte koncentrerat och noga på ett ställe, sedan på ett annat. Inget intresse för resten av ytan. Båda ställena var i framkant, det första till vänster där rören till en tvättmaskin intill kom ut. Den andra ytan han sökte av var på högra sidan av underskåpets framkant där tätningsskum syntes. Jag bad honom att söka av innersta ytan av skåpet också, men han var totalt ointresserad. Det intressanta var att Agnes hade sökt både högt och lågt, långt in och ytterst, medan Aslan bara fann det intressant och viktigt att söka av två ytor. Köket i övrigt intresserad honom inte, inte heller trappen eller väggen i vardagsrummet.

 

Nu var det dags för hans utomhussök. Jag startade honom på samma ställe som Agnes och precis som Agnes vek han av lite åt höger inledningsvis, för att sedan dras mot köksväggen. Han markerade precis som Agnes hålet i det bortre hörnet, där råttorna kommer in på tomten, men sen berättade han med stor tydlighet exakt hur de rör sig också, de har en slags autostrada längs en stenklack invid väggen. Där spårade han råttorna med stort intresse. Sen sökte han på väggen och hur coolt som helst, han markerade exakt samma yta som Agnes gjort, men hans största intresse var vid hålet i markplan!

 

Det blev kanske inte några klockrena svar för UG att gå på, men ett klart intressant uppslag med den igenspikade dörren och att de vet var de behöver täppa igen för att få råttorna att gå utanför tomten. Vi tackade för oss, lämnade den info vi kunde ge och åkte hemåt igen. Nöjda och glada. Hundarna tyckte de varit på äventyr och själv hade jag med mig nya insikter om mina hundar hem. UG lovade hålla oss informerade om fortsättningen.

 

Share on Facebook
Please reload

Följ oss