© 2014 Nositeten.se. Allt innehåll på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Följ oss gärna på sociala medier

<script>

  (function(i,s,o,g,r,a,m){i['GoogleAnalyticsObject']=r;i[r]=i[r]||function(){

  (i[r].q=i[r].q||[]).push(arguments)},i[r].l=1*new Date();a=s.createElement(o),

  m=s.getElementsByTagName(o)[0];a.async=1;a.src=g;m.parentNode.insertBefore(a,m)

  })(window,document,'script','//www.google-analytics.com/analytics.js','ga');

 

  ga('create', 'UA-57118175-1', 'auto');

  ga('send', 'pageview');

 

</script>

 

 

  • Nositeten på Facebook
  • Nositeten på Instagram

October 8, 2019

September 30, 2018

September 13, 2018

August 28, 2018

October 12, 2017

Please reload

Senaste inlägg

Vad är en bra träning?

February 21, 2017

1/1
Please reload

Utvalda inlägg

All about the money...

Med risk för ett långt inlägg och ett inlägg jag faktiskt fasar lite för att skriva...det blir mycket personligt.

 

Var ska jag börja månntro? Ska jag börja med att berätta om de 24 lyckliga åren som anställd på ett och samma företag och som fick ett abrupt slut, eller ska jag börja berätta om de fyra fasansfulla efterföljande åren av vuxenmobbning? Det första jobbet gav lycka och utveckling, men även mycket stor stress som ledde till de två första utmattningarna, men de blev ju inte så djupa. Inte lika avgrundsdjupa och förödande som den utmattning de 4 åren på det andra stället ledde till...

 

Eller ska jag börja med att beskriva mig själv som en ensam fighter med stor överlevnadsinstinkt? Jag måste erkänna att det faktiskt inte är lätt att veta riktigt vart jag ska börja. I min värld hänger allt samman, men utifrån sett finns det säkert tydligare avgränsningar.

 

Jag tror jag börjar med att ta er med tillbaka till 2015, sista året som anställd på den mest nedbrytande platsen på jorden. VD gick runt och hälsade alla god morgon varje dag, men inte så mycket som nickade åt mitt håll ens en gång. Mina två tidigare chefer hade hållit ut som mest i 1,5 år och nu stod jag utan chef och rapporterade direkt till "han som vi inte nämner vid namn". Jag kände att situationen blev mer och mer outhärdlig och jag visste att hans behandling syftade till att han ville att jag oxå skulle säga upp mig. Men jag behövde ju ha en inkomst. It's all about the money...

 

Jag behövde en plan för hur jag skulle tackla min framtid. Samtidigt mådde jag allt sämre och hamnade i en djup utmattning. Vissa dagar var jag i så dåligt skick att jag knappt kunde köra bil och absolut inte med bilstereon på. Jag hade stora koncentrationssvårigheter och en hemsk hjärntrötthet som ledde till konstant huvudvärk, ibland ledde den även till dubbelseende.

 

Jag stod mellan valet att söka nytt jobb, eller att tidigarelägga en dröm jag haft, drömmen om att starta eget och hålla kurser. Jag beslutade mig för det sistnämnda och jag utbildade mig till Nose Work-instruktör samtidigt som jag startade Nositeten.

 

 

Jag slutade på mobbingstället och beslutade mig för att ge mig själv en ärlig satsning. Jag byggde hemsida, gjorde kursplaner, höll kurser på inhyrd mark och försökte ta hand om min egen hälsa. Jag var "a loooonley rider", helt utan stöttning från samhället. Inga starta eget bidrag gick att få, eftersom jag gjort jobbet med att starta själv, märkligt att man ska straffas för att man försöker klara sig själv, men så funkar det tyvärr. Jag hade dock en del sparpengar som jag kunde luta mig mot.

 

Efter en tid som tillfällig hyresgäst på olika platser, fick jag så småningom tag på min första egna lokal. Den var verkligen inte stor, bara 25 kvm, men jag vågade inte gå ut för hårt, den behövde ju betala sig via kursintäkter och jag visste ju inte hur mycket jag skulle orka eller kunna fylla. På 25 kvm går det inte in så många hundar, så jag var medveten om att jag skulle behöva arbeta med många kurser/vecka för att få det att gå ihop. Som tur var fanns det på den tiden (2016) inte lika stor konkurrens om Nose Work-kunderna som det gör nu. På den tiden var det ett tiotal instruktörer uppradade på SNWK's instruktörsförteckning i Stockholm, numera är det säkerligen över 100, om inte mer...Jag hankade mig fram på Nose Work i huvudsak, lite specialsök och privatlektioner.

 

 

Tiden gick och jag började märka av att det blev en ökad konkurrens. Mina funderingar gick då till hur jag skulle kunna bredda mitt kursutbud och därmed inte vara lika beroende av Nose Work-kunderna. Jag landade i ett stort och ganska tufft beslut, nämligen att gå två mycket dyra och tidskrävande yrkesutbildningar samtidigt som jag skulle försöka tjäna ihop mitt levebröd. Ni som vet vad det innebär att lida av utmattning, ni förstår nog att detta kanske inte var det smartaste draget, men jag hade liksom inte så mycket att välja på, tyckte jag. Det var bara att bita ihop och göra sitt bästa. Igen. Som alltid. Jag jobbade mer än vad som var bra för hälsan men mindre än vad som var bra för plånboken.

 

Under den pågående kompetensutvecklingen stötte jag dock på ett rejält hinder. Den jag hyrde min lokal av, ville inte att jag breddade mitt kursutbud med valpkurser och annat som tänkt. Efter diverse turer fram och tillbaka, insåg jag att det inte fanns något annat alternativ än att försöka hitta ny lokal. I den jag hade skulle jag inte kunna fortsätta att försörja mig.

 

 

Straxt innan jul 2018 hade jag inte bara hunnit slutföra mina yrkesutbildningar, Hundinstruktör, Hundbeteendevetare och tillsammans med Aslan blivit certifierat Diplomathundsteam, jag hade också hittat en ny lokal. Drömmarnas lokal, tycker jag nu, men då såg den ut som en knarkarkvart eftersom den tidigare hyresgästen inte städat ur den alls. Jag lyckades få till den, piffade till den lite med en fondvägg och ett snyggt väggcitat. Invigningen var i januari och nu stod jag inför en förverkligad dröm.

 

 

Lokalen var större, kostade mer men skulle i gengäld kunna utgöra basen för ett bredare utbud och möjliggöra en tryggad ekonomi på sikt. Januari 2019 såg också riktigt bra ut ekonomiskt. Problemet var bara alla de tidigare månaderna som inte gjort det och när februari/mars inte gick ihop, tvingades jag inse att jag behövde göra något drastiskt om jag inte skulle få helt slut på reserver. 

Antingen skulle jag behöva jobba ännu hårdare och mer för att öka intäkterna, eller så skulle jag behöva minska de fasta kostnaderna. Utmattningen i kombination med att det tar tid att etablera sig, blev avgörande. Jag insåg att jag inte skulle ha råd att ha kvar min fina lokal. 

 

Eftersom Mr Murphy har stalkat mig större delen av mitt liv, så är ju självklart ingenting enkelt. När jag skulle säga upp kontraktet visade det sig att det i det finstilta döljdes ett par veritabla knock out:er.

Den första käftsmällen var att jag satt fast i det avtalet till 2020-09-30. Men jag fick reda på att det fanns möjlighet att överlåta kontraktet på en annan part. Sagt och gjort, jag letade med ljus och lykta och hittade en som var klippt och skuren för ett övertagande. Nästa käftsmäll. Hyresvärden måste godkänna överlåtelse och än så länge vet jag inte om det kommer att gå vägen eller ej. Jag hoppas och tror visserligen det, men jag är tillräckligt luttrad för att veta att inget är klart förrän det är skrivet.

Men OM det går vägen, då kommer jag att lämna min fina lokal till hösten.

 

Då kommer vi till anledningen till att jag slutligen beslutade mig för att lägga korten på bordet och berätta via detta blogginlägg om mitt dilemma...

 

Jag kommer säkert att överleva och jag kommer att fortsätta hålla kurser, men jag är oerhört ledsen, utmattad och har just nu dåligt med ork. Kurserna i framtiden kommer att ske utomhus eller i tillfälligt hyrd lokal, men än så länge, till i höst, har jag min lokal kvar. Eftersom det är så många frågetecken i mitt liv just nu och så lite ork, är kurskalendern medvetet lite tunn. Jag måste ta hand om mig, men jag måste också överleva ekonomiskt. Eftersom jag inte hunnit etablera mig riktigt har jag behövt skaffa extraknäck. Så nu är det att driva eget, extraknäcka, rehabilitera mig själv så gott det går och planera för framtiden som gäller. Jag letar oxå efter bra utomhusplatser för kursverksamheten tex och jag behöver tänka ut vilka typer av ändringar i kurshållandet jag behöver göra. Teoripass behöver tex andra praktiska lösningar i framtiden än "skolsittning och projektor". Men allt går. Och allt har ett pris. Jag har nog tyvärr betalat det dyraste. 

 

Jag har under årens lopp fått mycket uppskattning för mina kurser och mina aktiviteter. Jag har varm om hjärtat återsett ekipage, gång på gång. Jag har fått uppskattning för den hemsida jag helt själv snickrat ihop och för de kreativa utbud med roliga aktiviteter jag hållit. Jag har stolt sett mig själv och andra vidareutvecklats och jag har fått min verksamhet H-märkt (2019). Jag är nog bra på mycket, men jag är fortfarande novis när det gäller företagandet och nu är jag både sliten och fattig.

 

Men håll ut, den här terriertanten kommer att komma igen (with a little help from my furry friends), det kommer att komma mer upplagt i kalendern och det kommer att bli bra. Med tiden. Med tålamod.  Med vilja och envishet. Med er vid min sida. 

 

 

                  Länk till musikvideon med Meja där hon sjunger om "It's all about the money"