February 26, 2020

October 8, 2019

September 30, 2018

September 13, 2018

Please reload

Senaste inlägg

Vad är en bra träning?

February 21, 2017

1/1
Please reload

Utvalda inlägg

Några rader om ”Dominanstänk”

February 10, 2020

Det har nog inte undgått så många att det pågår en debatt i Sverige om hur man bäst uppfostrar en hund. Debatten har likt vågor gått fram och tillbaka genom årens lopp, och nu har den åter blossat upp i och med att SVT sänder ett program som handlar om en person och hennes syn på hunduppfostran.

 

Anledningen till att denna typ av program väcker så stor debatt, är att de väcker känslor och att många vill uttrycka åsikter, ”tyckanden”, om dessa frågor. Det blir ofta en ”de/vi”- debatt, en ”för/emot”-sida. Inom båda dessa ”läger” går tonläget upp, personangreppen haglar och grogrunden för diverse hat- och hotfyllda kommentarer florerar. Mycket olyckligt och föga konstruktivt!

 

På båda sidor hävdar man att man ”vet bäst”, men är det så? Vilka fakta stödjer man sig på?

 

De som hävdar att man måste korrigera, tänka i termer av dominans och ”struktur”, för att nå framgång, hänvisar ofta till hur vargar och vargflockar fungerar. David L Mech, en gjorde en studie på 70:talet på vargar för att försöka ta reda på det där med rangordning, dominans och hierarkier inom vargflockar genom att utgå ifrån ”Alfa”. Denna studie fick ett stort genomslag och man trodde sig ha sett belägg för dominanstänket och all världens psykologer, djurtränare och instruktörer hakade på i detta ”drev”.

 

Allt gick att förklara med ett dominanstänk. Trodde man, men det fanns ett stort fel i studien. Den gjordes på vargar i fångenskap och David L Mech var på det klara med att vargar i fångenskap inte har samma levnadsbetingelser som vilda vargar och därmed är deras beteenden förändrade. Man hade dragit en förhastad slutsats helt enkelt.

 

Dessutom består en vargflock av en familj som samverkar för överlevnad på ett optimalt sätt för överlevnad.

 

Ett föräldrapar som reproducerar sig. Deras avkomma som hjälper till med att vakta revir, jaga och ta hand om valparna. Alla hjälps åt och deras roller är inte fixerade, de kan både vara nannys till valparna en stund, patrullera området lite senare eller delta i jakten. Det enda de inte gör är att reproducera sig, det gör bara föräldraparet. På så vis hålls familjebanden ihop och resurser och ansvar kan fördelas.

 

Vi kan väl ändå göra jämförelser mellan varg och hund?

Jodå, till viss del kan man det. Hunden härstammar ju från vargen, men genom domesticering har dess egenskaper och utveckling gjort att etologer som tex Per Jensen, numera pratar om hunden som en egen art. På frågan om hunden är en egen art eller underart till vargen, skriver Per Jensen i sin bok ”Hundens språk och tankar”, att för att svara på en sådan fråga måste man definiera vad en art är. Den vedertagna definitionen är att: om två individer tillhör en population där de kan para sig och få fruktsam avkomma så tillhör de samma art.

 

Per Jensen skriver för övrigt om dominans på följande sätt på sin hemsida citat: Få begrepp används lika ofta på ett felaktigt sätt inom hundvärlden som "dominans”. Många har hävdat att ägaren måste vara dominant över sin hund (ibland maskerat till “ledare”), något som ofta har lett till våldsamma metoder för att få en hund att lyda, t ex det som kallats “alfarullning” och “paragrafläsning”. Här har forskningen sedan länge varit tydlig med att “dominanta” metoder leder till ökad risk för att hunden ska utveckla olika typer av beteendeproblem och de flesta etologer är eniga om att rangordningsbegrepp som “dominans” inte är relevanta för relationen mellan ägare och hund. Slut citat.

Men nog finns det väl en rangordning?

Jo, det finns en rangordning inom hundflockar. ”Rang är ett relativt begrepp”, skriver Lars Fält i sin bok ”Beteendeboken”. Man har den position i den grupp man just för stunden ingår i. Byter man grupp kan positionerna förändras.

 

Rangordning är hårt knutet till resurser. Det kan handla om mat, om en bra liggplats eller ett ”byte”. Ofta är det storlek och styrka som avgör vilken rang en valp/unghund får, medan det hos de vuxna individerna handlar om andra faktorer, kompetens och trygghetsskapande. Positionen bestäms mera av vilken nytta de andra gruppmedlemmarna har av en, än av enbart styrka.

 

Ovanstående är även helt i linje med mina egna empiriska studier av hur vi människor fungerar i grupp på arbetsplatser. De chefer som styr enligt principen ”rule by fear” får tillfälligt gehör, men inte ett äkta och helhjärtat sådant. En chef som däremot coachar sitt lag till att uppnå en styrka tillsammans som de var och en inte kan uppnå på annat sätt, är en ledare som frivilligt följs, för att det gynnar gruppen och individen.

Korrigeringar

En vågdelare mellan de två ”läger” som jag inledningsvis nämnde, är när man börjar tala om korrigeringar och hur man ser på dessa.

 

Låt oss först definiera ordet korrigering. Enligt Svenska Akademins Ordbok betyder ordet rätta (ngt efter en värklig l. tänkt norm), göra riktig(are), beriktiga; rätta till, justera, förbättra; ändra för att beriktiga l. förbättra; vanl. med avs. på ett uttalande l. en åsikt.

Indirekt bygger det alltså på att man definierar vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”. Och ”man” i det här fallet avser oss människor. Men redan där stöter vi på nästa problem.

 

Det som är ”rätt” för en art, behöver ju nödvändigtvis inte vara det för en annan art. Eller i alla sammanhang. En Dingo som vaktar sitt byte är ”rätt” beteende för den individen utifrån överlevnadstänket, medan en hund som gör samma sak med ett tuggben, anses ”fel” av en del.

 

Men om vi definierar en korrigering som att vi på något sätt framför budskapet att det där är ”fel” och inte önskvärt, så kan det ju göras på många olika sätt. Alla sätt har dock det gemensamma att mottagaren inte uppskattar det. Det kan vara allt ifrån ”kraftig bestraffning” som tex social isolering (utfrysning) eller tillfogande av smärta, till ”lindrig bestraffning” som tex utebliven belöning eller en hotfull blick. Den vanligaste förekommande bestraffningen är nog ”strypning” vid ”koppelrycket”. Något som kan leda till bestående fysisk skada, enligt A. Hallgren .

 

Inom behaviorismen