NOSITETEN's HISTORIA

Att berätta sin historia är inte helt lätt. Vad ska man ta med i sin berättelse, vad är relevant och intressant, vad kan man hoppa över utan att tappa sammanhang och intresse för berättelsen. Att göra det opartiskt är omöjlligt tror jag, men jag ska försöka ge er lite axplock som ger er en bild av verksamheten och oss, Maria med hundarna Agnes och Aslan - Team Nositeten.

Min förhoppning är att du som nyligen blivit nyfiken på Nositeten ska få veta lite om vår bakgrund och att du som känner till oss sedan gammalt ska kunna blicka tillbaka med igenkänning. På Nositetens Facebook och Instagram har delar av nedan kunnat läsas som en slags serie av separata inlägg. Här sammanställs dem och jag har även möjlighet att göra lite tillägg som inte kommit med tidigare. På samma gång blir det en slags summering av min 5:åriga verksamhet, men historien är äldre än så. Men vi tar väl det hela från början...

2010 var året då HunderbaraAgnes klev in i mitt liv. Det var även det året vi startade vår utbildningsresa genom dofternas värld. Det var året vi började med specialsök och började rehabilitera hennes trasiga själ. 2010 var även året då vi bokade in en tid hos proffsfotografen Thomas Carlgren. Resultatet blev en rad fina bilder, varav den ovan även sedemera blev en del av vår logotype. Jo, det är hon som är den gröna lilla hunden. Mitt hjärtas dam. Min kollega.

2011 var året då jag utbildade mig inom en rad olika specialsöksinriktningar. Agnes min trogna kollega och vän, fick lära sig gå spår, ID-sök, Narkotikasök, leta efter gasläckor och söka efter dofter i vatten. Dels vanligt vattensök och dels en mycket speciell form av sök kopplat till vatten. Under den tid som vi utbildade oss, pågick det ett forskningsprojekt där Karolinska Sjukhuset tillsammans med Gävle Sjukhus, ville prova om man kunde utbilda hundar till att detektera lungcancer. Agnes var med och lärde sig att söka efter detta. Det gick till så att provrör med vatten i skickades till hundskolan och de var numrerade men vi fick inte veta vilka som kom från cancerpatienter och vilka som kom från referensgrupp. Doften vi skulle söka efter fanns i vattnet i provrören. Patienterna fick ta ett djupt andetag och blåsa ut luften i vattnet via ett sugrör. Cancerdoftsmolekylerna följde då med och fastnade på vattenmolekylerna. Det var alltså enstaka molekyler hundarna sökte efter. För att en hund ska förstå hur lite information den ska söka efter (att den inte ska leta efter en skog, utan efter ett ett specifikt barr), krävs det att den får en grundläggande och noga planerad träning. Förberedande träning för vår del var på ca ett år. Föremålet på bilden då, vad har det med saken att göra? Jo, det är det arbetstecken jag använde vid cancersöket. En nyckelringsjojo. Tre gånger drog jag ut snöret innan varje sök. Det gav henne ett ljud och synintryck som gav den förförståelse som hon behövde för att klara sitt jobb. Jag har alltid haft ett och samma ord för olika typer av sökuppgifter, men jag har kombinerat det med olika arbetstecken.

Året är 2012, sommarvärmen var härlig efter en mycket snörik vinter. Jag har ägnat sommaren åt att nörda ner mig i ännu mer nosarbete, har jobbat som instruktör på en hundskola en vecka och jag har också sett ljuset, skulle man kunna säga. Jag har varit på ett seminarium med i mitt tycke - världseliten inom operant inlärning. Det var på Lasse-Majas i Jakobsberg som jag för första gången stiftade bekantskap med Robert E. Bailey, allmänt kallad Bob (biografi). Från den stunden har jag ingen återvändo, jag är totalt fast i det operanta inlärandet, jag får se och höra saker som förändrar mitt sätt att tänka och träna hund. Bob är en levande legend och min "husgud". Hans mantra är inramat på mitt nattduksbord. "Operant conditioning is simple - but not easy"!

Året är 2013

Lycklig som bara en nosnörd kan vara och förstå, gick all ledig tid till nosarbeten i någon form, nästan, men att den lediga tiden helt och fullt ägnades åt hund var iaf säkert!

Min allra första provapåkurs hölls i vacker slottsmiljö i Jakobsberg. Det var supervarmt men med tillgång till skugga och vatten blev det en fin dag. Det var olika specialsöksinspirerade aktiviteter som deltagarna fick prova. Roligt är också att de som deltog där har behållit kontakten med mig under alla år som gått och återkommit på ett eller annat sätt i olika sammanhang. Mitt jobb har gett mig så många vänner, det är jag tacksam för. Ingen nämnd, ingen glömd!

Det var mycket som hände denna sommar. Jag höll även min allra första specialbeställda kurs för Nikes lagottokennel.

Där träffade jag en fantastisk deltagare som jag ska berätta mer om.

2013 började min lilla Agnes även bli lite av en kändis inom borderterrierktetsar och en guldsmed ville ta fram en smyckeskollektion med henne som förlaga.

Smyckeboden gjorde de finaste smyckena någonsin och Agnes blev odödlig

2013 var även året jag skaffade min sökplattform och byggde urvalsbanor på löpande band.

Vi (Agnes och jag) höll även kurs för en rasklubb i Östergötland, riktigt kul och det var under detta år en liten förhoppning om att få ägna mer tid åt sånt i framtiden, formades.

Det var också året jag införskaffade en Thundershirt och lärde mig mycket om fyrverkerirädsla hos hund, eftersom Agnes hade det oerhört jobbigt på nyårsafton

En fantastisk person som jag träffade redan 2013. Therese Dahlström, klev in i mitt hjärta med glatt humör och det kändes som jag hittat en borttappad syster!

Vi har nu kommit fram till 2014 och Therese skaffade två minigrisar. Deras stamtavlenamn var "Sökande Sonny" och "Rotande Roger" (bilden). Eftersom Therese är lika intresserad av nosarbete som jag, blev det faktiskt så att jag fick äran att coacha dem till att bli Sveriges första kantarellsökgrisar. Hur coolt som helst! Grisarna tränades på samma sätt som narkotikahundar, men med den skillnaden att deras inlärningstakt var så mycket snabbare och att deras behov av samarbete med förare var mycket mindre än hos hundar.

2014 var också året då min rehabilitering av Agnes tog stora kliv framåt. Hennes reaktivitet blev mindre frekvent och hon började så smått att lita på andra hundar. Först ut var beauceronen Märta som lärde Agnes simma. Sen kom Grand Danoisen Ultra.

För att hjälpa henne med att hitta mer tilltro till hundar och stärka hennes språkkunskaper, skaffade vi Aslan.

Aslan var en noga planerad och utvald hund från kennel Silvermolnet. Helt vald utifrån Agnes behov. Vi kan med facit i hand säga att vi valde rätt.

Redan vid 11 veckors ålder fick Aslan stifta bekantskap med sökplattformen och hans utbildningsplan var igång.

Han fick även rikligt med socialisering och ringtränades och utställningstränades tidigt för att kunna klara av alla typer av hundar och miljöer längre fram.

Han fick även vara med på lite lektioner som jag höll och innan 6 månaders ålder hade han lärt sig både några narkotiska preparat och påbörjat inlärningen av hydrolat.

Vi har nu kommit fram till 2015.

Aslan tränas brett, både inom dialektträning, specialsök, utställningar och annat.

Agnes har äntligen fått en trygg tass att hålla i och kan därmed ta ännu några kliv framåt i sin rehabilitering.

Med Aslan som trygghet och guide (fast han bara var drygt halvåret) klarar hon gemensam promenad med grannens ridgeback, STORT!

Jag jobbar än så länge heltid på en marknadsavdelning, men vantrivs allt mer. Desto mer njuter jag av att få dela min passion för nosarbete och hundträning med andra och kurserna blir allt fler.

Jag har tidigt en vision om att jag vill rikta in mig på att välkomna alla - oavsett storlek och kortet på Grand Danoisen Selma tillsammans med Chihuahuan Sept togs för att illustrera det.

Jag hyrde in mig allt som oftas vid Stockholms Hundsportcentrum och det var även där jag skulle komma att ha min första egna lokal så småningom.

Aslan och jag låg i hårdträning inom den nya hundsporten nosework och innan året var slut hade vi gjort vårt första doftprov och jag hade certifierats av SNWK som en godkänd instruktör.

Den 18:e november registrerade jag företaget Nositeten och lanserade min egenritade logotype.

Valet av företagsnamn och logotype la jag ner ganska stor möda och tanke bakom. Jag ville att företagsnamnet skulle berätta vad vi höll på med. "Nos" för att jag älskar nosarbete och hade stor inriktning mot just nosarbete. " i teten" därför att det skulle föra tanken till aktivitet och som kuriosa och snudd på lite Göteborgsk ordvits - "i tet" förde mina associationer till specialsöket som ofta använder the som en slags grundinlärningsdoft.

"Nos-i-teten" blev kort och gott Nositeten .

Logotypen skulle oxå ge en hint om företagets inriktning, och därav ville jag ha en hund med, tillsammans med namnet och .se

Mitt företag föddes. Jag blev VD, Personalchef, Städerska, Ekonomidirektör, Utbildningsansvarig, Affärsutvecklare och allt annat en egenföretagare är...

Det har inte varit helt enkelt, jag har ju varit nybörjare på allt, gjort allt själv och inte haft mer hjälp än den som redovisningsbyrån gett, vilket i sig har varit guld värd! Jag har förutom att registrerat och startat upp företaget, gjort upp verksamhetsplaner utifrån affärsidé, jag har designat logotype, hemsida, skapat olika typer av konton som behövs för att driva och marknadsföra Nositeten och jag har lärt mig om administration mm.

En del tidigare erfarenheter från mitt tidigare arbetsliv har dock varit till stor hjälp. Jag har både arbetat med marknadsföring, utbildning, affärsutveckling, kvalitetssäkring och projektledning. Det senare, projektledning är nog den erfarenhet och kompetens som jag är extra glad över att ha. Varje gång jag stötte på problem (och tro mig, det gör man ofta i början) så tänkte jag att "Jaha, här står jag nu inför lite gratis kompetensutveckling"! Varje löst problem har gjort mig starkare och kunnigare.

Året är nu 2016. Det börjar riktigt hemskt med att min älskade Aslan blir riktigt, riktigt magsjuk och hamnar på Albano och intensivvårdas i en vecka för blodig diarré.

Då var jag extra glad för att han var försäkrad. Notan slutade på knappa 25 000, varav föräkringsbolaget Agria stod för 19 000! Så ha era djur försäkrade! Han återhämtade sig och blev helt frisk tack och lov!

Det var även massa roliga saker som hände 2016. Jag arrangerade mina första Noseworkkurser och doftprov.

Jag lanserade "Öppna träningar" och jag hyrde min första lokal i Upplands Väsby.

I den vevan anlade jag även ett permanent men flexibelt sökområde kallat "Ron's Avenue", döpt efter en av grundarna till sporten, Ron Gaunt.

Jag var nu egenföretagare på heltid och förutom kurser, privatlektioner och annat, blev det även en och annan utflykt där jag hade hyrts in som instruktör. Bland annat till en hundägarförening i Småland, nära Älmhult, som ville lära sig Nose Work. Att vara egenföretagare i hundbranschen är det samma som att hålla många bollar i luften samtidigt.

Eftersom jag själv inte kunde sitta och åka fram och tillbaka för fortsatt coachning av gruppen, lyckades jag hitta en annan utbildad instruktör att lämna över dem till.

Vi hundinstruktörer jobbar ju lite var och en för sig, men vi delar samma marknad och ibland blir det bara bättre om vi samverkar och hjälps åt.

Vi har nu nått fram till år 2017.

Året började med väldigt mycket NoseWork både på längden och tvären kan man säga. Hedrande nog fick jag äran att guida en del instruktörskollegor in i dofternas värld och alla är fortfarande engagerade inom sporten, kul!

Jag fick också vara med om att min idé om att skapa en Internationell Nose Work Dag

genomfördes fullt ut och att INWD lanserades detta år, samma år som sporten blev officiell. Jag gjorde även en hel del ambassadörskap för NW på olika rasklubbar.

2017 var också året då jag fick min allra första bomerang. Ni vet en sån där kund som återkom och återkom och återkom. År ut och år in. Mycket hedrande, tack till Tom och alla efterföljande bomeranger!

Aslan och jag tog även simkörkort för att om olyckan skulle vara framme någon gång, så skulle vi kunna rehabilitera på ett bra sätt via simträning.

En och annan trimkund hanns oxå med.

Under 2017 gick även stor del av vår tid till utbildning och förkovran. Aslan och jag påbörjade indirekt resan mot att bli Diplomathundsteam, dvs vi gick en årslång förberedande utbildning.

Agnes och jag blev oxå kontaktade och fick ett operativt uppdrag att försöka hjälpa en kund att lokalisera råttlukt i en fastighet. Aslan följde med som back up. Om detta mycket roliga uppdrag, finns det att läsa i ett annat blogginlägg.

Vi avrundade året med att gå på föreläsning och boksläpp med etologen Kerstin Malm. Läs gärna hennes bok "Om jag ändå kunde lyssna".

2018, ett av de mest händelserika åren i mitt liv! Och i Agnes och Aslans liv. Kort och gott - 2018 hände det massor hos Team Nositeten!

Vi höll i roliga kurser såklart, både inom specialsök och NoseWork, vid sidan av att vi förkovrade oss. Agnes rehabilitering är nu så pass långt gången att jag känner mig trygg med att låna ut henne under lektioner/träningspass.

Aslan visar framfötterna som cool snällis i sin utbildning till blivande diplomathund och jag åker på seminarium för att bli lite klokare och väldigt peppad!

Först var det en 2-dagars clinic med Simon Prins från Nederländerna.

Tjänstehundsföraren som sedemera fick ansvara för utbildningsprogrammet av polishundsekipagen och som även varit mycket betydelsefull för arbetet med att skapa räddningshundsteam.

Det andra seminariet var också en 2-dagars clinic med inte mindre än Robert E. Bailey, eller Bob som han kallas.

Bob och hans fru Marian Breland Bailey, har tillsammans med Fred Skinner, varit så betydelsefulla för mig och alla som vill träna operant, att det är nästan absurt.

Bob som då var 82 år höll högt tempo och en extremt inspirerande föreläsning dag 1 och praktisk clinic dag två. Julafton. På riktigt. I en sensommarförpackning. Jag var i himmelriket!!!

Jag bytte lokal detta år, flyttade från Upplands Väsby-lokalen till Rotebro-lokalen.

Jag mötte också en mycket stor lärande utmaning när jag höll noseworkkurs för ett gäng bulldoggar. Mycket skratt, mycket handlade om att motivera, vilket var tufft. Lärorikt!

2018 var också ett av mina mål uppnått. Jag blev H-märkt av Sveriges Hundföretagares branschorganisation.

2019 var ännu ett händelserikt år. Det startade med invigning av den nya lokalen och där öppnades det upp för nya möjligheter i och med att den var större än den förra. Tyvärr visade den sig bli för dyr i längden och dessutom var det bara ett rivningskontrakt jag hade. Nositetens tid där blev därför ganska kort och därefter har all verksamhet hållits utomhus, lämpligt också med tanke på den pandemi som bröt ut våren 2020.

Där hölls bland annat uppskattade föreläsningar, både sådana jag själv höll i, men även där föreläsarna hyrdes in.

Michael Hedman från Stock hundutveckling föreläste om den kalibrerade hundnosen. Linn Jägare från Djur i balans höll kurs i hundmassage för hemmabruk och jag arrangerade en 2-dagars workshop om hundars kommunikation bland annat.

Agnes deltog på både valpkurs och hon hjälpte till som demohund när jag höll i min första Kongkurs. Den kursen köpte sedan pudelklubben in med mig som lärare. I slutet av året hann jag även gå på föreläsning och boksläpp med PerJensen.

2019 var även året då Diplomathunden Aslan blev examinerad och därmed en av landets ca 20 utbildade diplomater. Jag fick stolt titeln Hundbeteendevetare och Aslan och jag blev Diplomathundsteam. Hans alldeles egna och fina arbetsväska blev resultatet efter en fin fotografering som Fotografen Jannis Politidis utförde i Nositetens regi och senare fick han även ett fint tjänstehalsband som Therese sydde till honom.

Vi genomförde en hel del jobb tillsammans och vi var både stolta och glada över att kunna göra stor skillnad både för rädda hundar och hund som behövde hjälp med hundmöten för att kunna examineras till diabeteshund.

2019 var även året då det myckna hårda slitet både gav utdelning och kostade sin tribut.

Vi hade verkligen lyckats etablera oss och utvecklats, men samtidigt hade det kostat på.

Jag fick bestämma mig för att satsa lite grann på min egen hälsa vilket jag ägnat stor del av 2020 åt.

Förrutom att jag lyckades gå ner 14 kg på 12 månader, lyckades jag även med att genomföra mitt livs första webinar.

2020 kommer nog för de allra flesta att minnas som ett "förlorat år" på grund av covid-19 pandemin. För mig innebar det en anledning att ta det lite lugnare och att hitta nya vägar och sätt att jobba på.

2020 är ju långt ifrån över och i skrivandes stund är den "lugna perioden" över och det är full rulle igen.

Men tänk att det snart är exakt 5 år sedan jag startade Nositeten, så mycket som hänt sen dess! Undrar hur nästa femårsperiod kommer att summeras, vad tror du? Hur den än blir, är jag tacksam för att du tog dig tid att läsa detta och du kanske är- eller kommer att vara en viktig del av vår historia eller framtid, vem vet!

Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square

© 2020 Nositeten.se. Allt innehåll på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Följ oss gärna på sociala medier

<script>

  (function(i,s,o,g,r,a,m){i['GoogleAnalyticsObject']=r;i[r]=i[r]||function(){

  (i[r].q=i[r].q||[]).push(arguments)},i[r].l=1*new Date();a=s.createElement(o),

  m=s.getElementsByTagName(o)[0];a.async=1;a.src=g;m.parentNode.insertBefore(a,m)

  })(window,document,'script','//www.google-analytics.com/analytics.js','ga');

 

  ga('create', 'UA-57118175-1', 'auto');

  ga('send', 'pageview');

 

</script>

 

 

  • Nositeten på Facebook
  • Nositeten på Instagram