Hjälp med introduktion av valp/valpar - Det lägger en bra grund för hundarnas framtida relation

Jag är inte bara hundinstruktör och håller kurser, jag har även ynnesten att kunna titulera mig hundbeteendevetare och en hel del av er träffar på mig i just den rollen, när jag och diplomathunden Aslan jobbar ihop. Men det händer även att jag jobbar ensam, utan Aslan men i rollen som hundbeteendevetare.

Diplomathunden Aslan
Diplomathunden Aslan

Som hundbeteendevetare har jag utbildats till att vara lite extra tränad i att läsa hund. Den egenskapen gör att jag kan hjälp andra med deras hundar. Jag ser vilka signaler hunden skickar, vilka avsikter och behov som finns och jag kan guida hundens familj genom att vara en slags kombination av tolk, utbildare och stöttepelare.

Idag har jag försökt att vara just detta för en familj och deras två hundar.



Men vi tar det från början. Vi börjar med att visa en film från 1/6-21 när Aslan träffade familjens "äldsta" hund, Astor, som då var 4 månader.


Som ni kan se är Astor en helt vanlig valp, ett energiknippe och en sötnöt. Hans enorma energi är dock något som både kan vara till hjälp och stjälp, dvs i vissa situationer kan han ha nytta av den och i andra kan den vara en belastning för honom. Det är tex inte alltid lätt att hinna med att fatta de mest genomtänkta besluten om livet går i 190 km/h!


I samband med att vi hade denna träff fick jag även veta av Astors matte, att han skulle bli "storebror". Det skulle nämligen flytta in ännu en liten hund till familjen. Vi pratade lite om det, jag gav lite råd och tips och sa att de var välkomna att höra av sig om

de ville ha hjälp med att presentera valparna för varandra på ett tryggt och säkert sätt.

Den 16:e augusti fick jag ett mail från Astors matte om att den tilltänkta valpen kommit och att hjälp med introduktionen önskades.

Jag gav dem rådet att inte låta dem hälsa på varandra innan men att gärna gå "koppelpromenad" ihop, även om det inte blir långa sträckor med en liten valp så är det tillräckligt för att hinna prata med varandra på lite håll och att vänja sig vid den andres existens. Och Lexi som den nya lilla stjärnan heter, fick en mjukstart genom att hinna bonda med sina människor i lugn och ro. Vi bokade därför in en träff till idag.


Såhär berättar de att familjen resonerade och varför de valde att ta hjälp.

"-Vi valde att ta hjälp då Astor har lätt till stress kring andra hundar och är så pass mycket större än Lexi. Vi ville därför ta hjälp för att få det så bra som möjligt för de båda. Båda två är fortfarande valpar och Astor har väldigt mycket energi. Lexi har dessutom ganska mycket attityd och energi även hon, vilket gör det lite svårare för Astor att vara lugn och inte gå upp i stress".


Familjen har visserligen haft hundar tidigare, men det var ett tag sedan och Astor är dessutom "lillmattes" första egna hund. Familjen beskriver sina förväntningar på dagens möte på följande sätt:

"Förväntningarna vi hade var att de skulle kunna hälsa lösa på ett lugnt sätt och få veta hur vi ska jobba framöver så att de kan bli fina vänner i framtiden". På frågan om de upplevde att min hjälp med mötet gett dem det, svarade de:


"Absolut. I början var de båda lite stressade men mot slutet kändes de väldigt avslappnade med varandra vilket var skönt. De kunde umgås lösa utan att vara på varandra vilket var skönt att se. Var även bra att få reda på de signaler man ska hålla koll på så att det inte ska bli för stressad stämning. Vi vet nu hur vi ska fortsätta jobba framöver vilket känns skönt och tryggt". Skulle ni rekommendera andra i liknande situation att göra som ni, att ta hjälp? "Absolut! Det lägger en bra grund för hundarnas framtida relation och bra för oss människor att lära sig hur man ska tolka hundarna och deras signaler i umgänget med varandra".


Men vad gjorde vi då? Hur gick det till? Vad ska man göra och inte göra?

Jag kan såklart inte i detalj redogöra för allt som gjordes och sas, både av den anledningen att det skulle bli rätt långtråkigt som läsning, men också av den anledningen att det varken ska eller bör kopieras rakt av. Varje hundmöte är unikt. Varje hund och dess behov är unikt. Det som passade dessa individer är kanske heeeelt fel för andra! Men några saker vi gjorde och gick igenom som jag kan dela med mig av är som följer.


Inledande kort promenad. En bra start där hundarna tillåts att iaktta varandra lite på håll ges och där de får möjlighet att kissa och bajsa. En nog så viktig förutsättning, försök själv att mingla när du är bajsnödig så förstår du...


Under den korta promenaden ska hundarna alltså inte tillåtas hälsa på varandra, det här är bara för att få så bra förutsättningar som möjligt och för att jag och förarna ska kunna bilda oss en uppfattning om hur hundarna känner sig och vad de tycks ha för uppfattning om det där med hälsandet. Finns det en vilja att hälsa, eller inte?


Man ska ALDRIG bortse från sin magkänsla, om det under denna lilla prommis känns som man har fjärilar i magen, ja då gör man bäst i att inte gå vidare till fysiskt möte. Men om magkänslan är god, då har man bra förutsättningar som regel. ALLA hundmöten ska både börja med en god känsla och de ska avslutas med en god känsla, vi vill inte ha en bitter eftersmak!


Sen finns det en rad olika knep man kan ta till för att hjälpa hundarna att klara av sitt första möte, man an tex dela upp mötet genom att erbjuda små pauser där hundarna får dricka lite vatten eller pausa i vardera matte/hussefamn och man såklart som alltid ge hunden beröm när den gör något man tycker är bra, då får man ju mer av den varan. Att forma och guida en valp i en mingelskola, är som att lära sina barn vett och etikett. Berätta vad du vill, ge dem uppskattning när de gör det och ha tålamod med deras små klavertramp, men se till att klavertrampen inte blir för stora eller för många, kratta manegen genom god planering i förväg. Kom överens om hur ni vill genomföra mötet och vad som ska göras om någon situation uppstår.


Astor som har en enorm fart och intensitet, ville vi guida till att vara lite försiktig, att inte gå på Lexi så hårt. Lexi som visade sig vara en en tös med skinn på näsan, ville vi guida i att söka skydd hos sin matte när hon behövde och att inte på egen hand försöka skrämma bort Astor för att hon själv upplevde situationen som jobbig.

I videon nedan kan ni se ett exempel på hur hundarna uppmuntras i valet av att göra det som gynnar dem. Astor uppmuntras till att avbryta i tid för att behålla sans och balans och Lexi uppmuntras när hon fattar beslutet att söka skydd/hjälp istället för gå in i affekt. På så sätt ger de både sig själva och sitt "syskon" bästa förutsättningar för att kunna mingla. Lärande gynnas av lugn, inte tokfnatterace. Lärande gynnas av att man är lugn inombords och inte drabbas av tunnelseende.

Jag är nöjd med min insats idag. Jag hjälpte till med tolkandet av hundarnas känsloläge och behov, gav av min kunskap till familjen för fortsatt träning på hemmaplan och stöttade hundarna i deras ambition att göra sitt bästa och att bli uppfattad på bästa sätt. Hundbeteendevetaren Maria finns även som konto att följa på Instagram och Facebook för den som vill, och vi hjälper såklart fler i verkligheten om det finns ett sådant behov, och det tror jag faktiskt det gör...

Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar